Pådrivare

Pådrivare är en speciell sorts budskap som man har fått från föräldrar och andra som har fostrat en under barndom och uppväxt. De är viktiga därför att de spelar en avgörande roll vid all mental stressuppbyggnad, för personlig effektivitet, kommunikation och överhuvud taget vid problem som har psykologiska orsaker. På så vis är de av stor betydelse för om man blir härdig eller skör inför livets påfrestningar

Begreppet pådrivare härstammar från den psykologiska teorin transaktionsanalysen, TA, (för mera information se t.ex. www.transaktionsanalys.nu) och utvecklades av den amerikanske psykologen Taibi Kahler (1977). Kahler upptäckte pådrivarna när han studerade patienterna på det sjukhus där han arbetade. Han lade då märke till små korta beteendesekvenser som typiskt förekom strax innan han såg negativa manifestationer hos patienten såsom dåliga känslor, ofunktionella problemlösningar, konflikter, svårigheter i relationer och med kommunikation m.m. Dessa signalbeteenden avslöjade sig för Kahler genom patienternas ordval, gester, mimik, kroppsspråk eller tonfall. Han sammanfattade dem i fem mönster som han kallade pådrivare.

I vår verksamhet har vi under lång tid använt oss av teorin om pådrivare som ett verktyg i olika sammanhang och funnit att den är mycket effektiv för att förstå och lösa olika problem. Förmodligen beror detta på att teorin beskriver så vanliga beteenden att den enkelt går att påvisa för folk, att den är lätt att förstå och använda sig av och att pådrivare förekommer i samband med snart sagt alla problembeteenden.

Teorin om pådrivare är ett effektivt och lämpligt verktyg vid coachning eftersom den sätter sökljuset på ytliga beteenden, vilket inte väcker så mycket motstånd hos klienten. Ändå leder förändringar av pådrivarna till förändringar i djupare strukturer och bidrar effektivt till problemlösning i vardagen.

Ett pådrivartest på nätet

Stefan har haft glädjen att själv forska om pådrivare i samband med att han konstruerade ett pådrivartest – för vilket han är stort tack skyldig till professor Joseph Schaller och högskolelektorn Camilla Siotis, som har hjälpt honom med att testa och vetenskapligt validera testet. En del av de fynd som gjordes under detta arbetes gång finns redovisade i texten här.

Testet finns på internet, genom ett samarbete med Lotta Schaller och Göran Benjaminsson, och hemsidan finns på: www.tadrivertest.com Detta test kan vara till nytta för enskilda och för organisationer som vill öka resistensen hos sina medarbetare. Den som vill testa sig eller sina medarbetare kan kontakta Stefan eller Kerstin per mail på adress: stefan@spfab.se eller kerstin@spfab.se

För att göra ett test måste man dock också träffa oss personligen.

Vi rekommenderar teorin om pådrivare som ett verktyg för personlig förändring. Inte bara därför att vi framgångsrikt har använt det på klienter i psykologiskt förändringsarbete och vid coachning i olika sammanhang, utan också för att vi själva har haft mycket glädje av den. En särskild fördel är att man framgångsrikt kan arbeta med sig själv då det gäller pådrivarna och på det viset spara mycket pengar som annars fick läggas på coacher och terapeuter. Därmed inte sagt att man alltid kan eller bör lösa alla sina problem själv.

Kortfattad beskrivning av pådrivarna

Det finns fem stycken pådrivare:

• Var Stark
• Var till Lags
• Skynda På
• Var Perfekt
• Ansträng Dig

(Vi skriver de olika pådrivarna med versaler för att skilja dem från ordens vardagliga betydelser).

Var Stark, leder till att man försöker lösa problem genom att vara stark, bära tunga bördor, stå ut med svåruthärdliga förhållanden m.m. Det inre budskapet som man ger till sig själv är att man inte får låta andra tro att man är svag. Man upplever sig ofta inte som fullt ansvarig för sina tankar och – i synnerhet – för sina känslor. Däremot ser man sig oftast som ansvarig för sina beteenden.

Var Till Lags, innebär att man ofta bryr sig mera om andra än om sig själv, andras behov kan kännas viktigare än ens egna. Det inre budskapet som man ger till sig själv är att man inte duger och att man måste kompensera detta genom att vara andra till lags. Man upplever sig som ansvarig för hur andra människor mår och det viktigaste är att man blir gillad av omgivningen.

Skynda På, kan leda till att man skyndar sig när det inte behövs och ibland t.o.m. när det vore bättre att ta sig tid. Det inre budskapet som man ger till sig själv är att man inte kommer att hinna till någonting, eller bli färdig med någonting. Man känner att man inte duger om man inte skyndar sig.

Var Perfekt. Denna pådrivare gör att man försöker att vara perfekt, såväl när det gäller att ha ett fläckfritt yttre som ett perfekt tal och ett perfekt agerande. Det inre budskapet som man ger till sig själv är ”Du borde vara bättre”. Man duger inte om man skulle råka göra ett misstag, utan försöker ständigt förbättra sig själv till dess att man en dag blir accepterad. Av vem? Det vet man inte, men ska man vara Perfekt så ska man väl vara accepterad av alla.

Ansträng Dig. Här lever man efter devisen att det är ansträngningen ­– snarare än resultatet – som lönar sig, men det gör den inte alltid. Man har en tendens att förlora sig i detaljer istället för att se de stora dragen. Man ”ser inte skogen för alla trän.” Det inre budskapet som man ger sig själv är att man måste anstränga sig mer.

Ofta känner man igen pådrivarna utifrån deras namn och kan lätt se hur de brukar gestalta sig och vilka man själv har. Det är också lätt att känna igen dem hos andra människor. En mera ingående beskrivning av dem följer längre fram.

Hur pådrivarna uppstår

I föregående kapitel beskrev vi hur vi under barndomen tar in fostrande budskap från föräldrar och andra personer i vår omgivning och hur vi använder dem i den inre dialogen. Sådana budskap visar oss hur vi ska göra för att inte skada oss, (”Se dig för innan du går över gatan!”), för att fungera i sociala sammanhang, (”Peta dig inte med gaffeln i örat”) hur vi ska bete oss för att vara empatiska, (”Hur skulle du känna det om Emma släppte ner spindlar innanför din skjorta?”) m.m. När vi har tagit in dessa budskap kan man säga att vi kan fungera som föräldrar till oss själva och naturligtvis – i förlängningen – som föräldrar till våra barn. Om vår fostran har varit framgångsrik har vi då blivit mogna, vuxna människor.

Många av de budskap som vi tar emot under uppväxten är hjälpsamma och oproblematiska, medan andra kanske är negativa. De fem pådrivarna är exempel på sådana budskap. De kan tyckas positiva vid ett ytligt betraktande, men faktum är att de fungerar negativt. Att ”vara stark” förefaller ju vara en positiv personlighetsegenskap t.ex. Det är dock skillnad på att faktiskt vara stark och att vara i pådrivaren ”Var stark”.

Pådrivaren leder snarare till att man försöker verka stark när man egentligen inte är det: man står ut med saker som man inte borde stå ut med, undviker att be om hjälp när det hade behövts för att inte ”visa svaghet” o.s.v. Pådrivaren Var Stark är alltså någonting helt annat än att verkligen vara stark.

Pådrivarna som lösningsstrategier

Pådrivarna presenteras för oss i unga år när vi stöter på problem. När någonting är besvärligt för oss eller när föräldrarna är irriterade på oss, kan de föreslå någon av dessa strategier. Vid ett tandläkarbesök som skrämmer barnet kan man t.ex. – utifrån de olika Pådrivarna – ge barnet råd om hur det bäst ska klara av situationen:

• ”Om du bara biter ihop och är stark, så går det onda snart över.”
• ”Om du är duktig nu så kommer du att få perfekta tänder.”
• ”Skynda dig nu och gapa, så är det strax över ska du se!”
• ”Var nu inte så besvärlig för den stackars snälla tandläkaren!” (Var Till Lags).
• ”Om du inte klarar av det den här gången, så får vi väl gå tillbaka igen en annan dag” (och sedan en annan, och sedan ytterligare en annan). Vi kanske inte kommer att få tänderna lagade, men vi har sannerligen ansträngt oss!).

Ofta går man också in i ett pådrivarbeteende när man på något sätt känner sig ifrågasatt eller allmänt osäker. Strategierna som har varit med oss ända från barnsben känns trygga och tillförlitliga att falla tillbaka på, men istället för att verkligen hjälpa kommer de att göra det som är ont än värre.

Pådrivarna har ingen naturlig slutpunkt

När man jämför pådrivarna med andra fostrande budskap, märker man snart en viktig skillnad. Om man har tagit in budskapet att ”tänka på att ta på mössa när det är kallt”, så är det enkelt att följa ett sådant råd. Har man väl tagit på sig mössan så har man också gjort det man borde och saken slutar därvid.

När det gäller pådrivarna är saken inte så enkel. För hur vet man när man har varit tillräckligt mycket till lags, tillräckligt stark, när man har ansträngt sig eller skyndat sig tillräckligt? Det vet man inte. När pådrivarbeteendet inte löser själva situationen blir det därför lätt för personen att anta att felet är att man har tagit i för lite: man har inte ansträngt sig tillräckligt – alltså måste man anstränga sig mer. Man kanske skulle ha varit ännu mer till lags och självutplånande. Då hade det kanske fungerat.

Det säger sig själv att en lönlös strategi inte blir bättre av att man tillämpar den mera intensivt. Istället kommer man att gräva ner sig allt djupare i problemet.

EXEMPEL: En person med en Var Stark pådrivare arbetar extremt hårt – långt mer än vad hon egentligen klarar av. Som en följd av detta beteende får hon olika fysiska symptom som t.ex. svår huvudvärk och yrselkänslor. När hon känner av dessa symptom reagerar hon på dem genom att ”bita ihop” (vara stark) och ignorerar alltså sitt lidande. Om hon inte hade haft en Var Stark pådrivare hade hon kanske istället börjat fundera på vad som var fel, om arbetstakten kanske var för hård och stressen mer än vad hon klarar av. Nu tänker hon inte dessa tankar och märker därför inte varningssignalerna i tid.

Istället går hon vidare med sitt arbete i samma tempo, ja kanske ännu högre. Nu utvecklas än värre stressymptom. Hon får magkatarr och börjar hamna i aggressivitetsstress, vilket leder till konflikter med omgivningen. Detta ökar i sin tur stressen, vilket leder till än värre aggressivitet. Hon reagerar på detta genom att hon biter ihop tänderna ännu hårdare.

Ju mera hon förstärker pådrivarbeteendet, ju mera förvärras problemen och till sist kan hon ha ”gått in i väggen” så till den grad att hon får diagnosen ”utmattningssyndrom” och blir sjukskriven.

Det är tydligt att den här strategin kan följas till dess att hon ligger död i en hjärtattack, som hade kunnat undvikas om hon bara hade tagit det lugnare.

Pådrivare och problemens svårighet

Det kan vara lätt att tro att ju fler pådrivare man har, ju allvarligare problem har man också. Så är det dock inte. En person kan ha alla fem pådrivare och ändå inte få särskilt allvarliga problem, medan en annan kan ha en enda pådrivare och ändå få mycket svåra problem.

Hur svåra de underliggande problemen är avgörs istället av hur man använder sig av sina pådrivare och inte minst av hur stor andel av tiden som man är under inflytande av dem. Att tillbringa mycket tid med pådrivarbeteenden kan bero på yttre stress, svårigheter i arbets- och familjeliv m.m., likaväl som det kan bero på ett inre tryck av ångest och andra svåra och oförlösta känslor. Det är olika från person till person. Men om man tillbringar mycket tid med pådrivarbeteenden så kommer man också att få problem. När man behandlar pådrivarbeteenden gäller det att först identifiera de(n) viktigaste pådrivarna(en) och sedan att minimera tiden som man tillbringar med den eller dem.

Kan man arbeta hårt utan att vara i någon pådrivare?

Det innebär inga som helst problem att arbeta hårt om man så vill, så länge som man inte förlorar förmågan till vila och återhämtning (se kapitlet ”Lättstressad eller stresstålig”). Arbetet blir dock mera effektivt och tillfredsställande när man inte utför det under inflytande av pådrivare. När man diskuterar ämnen som stress och utbrändhet blir det lätt att fokusera på arbetets och ansträngningarnas negativa aspekter. Det kan därför finnas skäl att påminna om att arbete också har många hälsosamma effekter. Detta beror på att arbetet förser oss med stimulans: vi träffar människor, har ofta roligt, tjänar pengar, får intellektuell och/eller fysisk övning m.m.