De fem Pådrivarna

Här nedan ska vi ge en mer utförlig beskrivning av de fem pådrivarna. Vi presenterar också en del forskningsrön från det pådrivartest som Stefan har utvecklat.

Var Till Lags

leder till att man försöker lösa problem och känna sig OK genom att vara andra till lags. På så vis blir man beroende av deras gillande och godkännande för att må bra – någonting som andra människor ibland kan utnyttja för sin egen vinning.

När man är i en Var Till Lags pådrivare brukar man ofta nicka mycket med huvudet då man lyssnar på andra. Man kan också ha en tendens att titta bort, som i blygsel, eller att sträcka fram armarna mot den andre. Vanliga ord och uttryck är sådana som söker omedelbart samförstånd från den andre som ”Du vet”, ”Eller hur?” ”Tycker inte du också att…” m.m.

En person med en Var till Lags pådrivare underordnar sig gärna kollektivet, vilket ibland kan vara till nytta – särskilt just för kollektivet. Samtidigt kan man ha svårt att inta en framskjuten position när det skulle behövas, och man kan även bli lidande av att underordna sig gruppen, när det sker på ens egen bekostnad. Egna initiativ framställs inte sällan som frågor (”Skulle man kunna tänka sig att göra den även i grönt, tror du?”), och man är ofta benägen att underordna sig och backa om någon tycker annorlunda (”Nej, förstås, det blir kanske inte så bra…”). Ett annat sätt att leva ut pådrivaren kan vara att uppträda som ”avdelningens clown” och skämta för att roa andra, samtidigt som man därigenom kan dölja sin egen sårbarhet.

Typiska beteenden kan vara:

• Att sätta andras behov före sina egna.
• Att vara förekommande.
• Att känna sig ansvarig för andras känslor.
• Att göra som andra säger utan att ifrågasätta.
• Att le mycket.
• Att ofta nicka när andra talar.
• Att undvika att ställa frågor eftersom man tycker att man redan borde kunna svaret på dem.
• Att göra små tjänster: hämta kaffe, öppna dörrar etc.

Det är mycket utmärkande för den som har en Var Till Lags pådrivare att man förlorar sin centrering när man är under inflytande av den. Man utgår inte från sig själv och sina egna tankar, känslor och behov. Istället är man upptagen med att fundera över hur andra människor har det, vad de skulle vilja eller behöva. När man är i sin Var Till Lags pådrivare kan andra uppleva att man är inställsam. De kan tycka att man inte har några egna åsikter, att man är överdrivet försiktig m.m.

Ett exempel:

Lovisa ska hålla en föredragning på jobbet inför sina kolleger. Hon avskyr att prata offentligt och är präktigt nervös. Det viktiga för henne är att kollegerna och chefen blir nöjda med hennes prestation och att hon inte ”gör bort sig” och får skämmas.

Istället för att fundera på vad hon själv tycker skulle vara bra att säga, försöker hon lista ut vad de andra skulle uppskatta. Problemet är att medan hon enkelt skulle kunna ta reda på vad hon själv tycker, så är det inte lika lätt att få reda på vad andra tycker i förväg. Därför känner hon sig också osäker när föredragningen börjar.

När hon börjar tala studerar hon de andras ansiktsuttryck på jakt efter någon min av ogillande som tyder på att hon borde byta inriktning. Mycket riktigt ser hon att Måns inte ser så glad ut och börjar därför i ren nervositet trassla in sig i det ena och det andra så att hon till slut blir nästan obegriplig. Föga anar hon att Måns ser sur ut för att han har en svår huvudvärk. Han klarar inte ens av att lyssna på det hon säger. Efter föredragningen känner hon sig missnöjd med sin egen prestation och stressad när hon tänker på hur de andra kan ha uppfattat henne.

Om Lovisa tog sig ur sin Var Till Lags pådrivare kunde hon istället fundera på vad hon själv tycker är viktigt att säga och sedan stå för det (centrering). Andra kunde få ha åsikter om hennes föredragning, och om det förekom negativ kritik kunde hon själv välja om hon tyckte att den var värd att beakta eller inte, istället för att acceptera vilken kritik som helst som giltig.

Rön från arbetet med pådrivartestet

I arbetet med pådrivartestet visade det sig att människor med den här pådrivaren inte var särskilt bra på att beskriva sitt eget beteende, eller ens sina egna tankar, när de var i pådrivaren. Min hypotes är att man då är alltför fokuserad på andra människor och på deras tankar, känslor och beteenden för att man ska vara riktigt medveten om sig själv.

I samband med att vi testade olika påståenden och hur pass väl de beskrev olika pådrivare, såg vi också att en viss grupp av påståenden skilde ut sig genom att de tycktes peka på ett hälsosamt beteende snarare än på pådrivaren Var Till Lags. Detta beteende präglades typiskt av att man var mycket omvårdande och vänlig. Den avgörande skillnaden mellan detta beteende och det som utmärker Var Till Lags pådrivaren, är att pådrivarbeteendet sker på bekostnad av en själv. Det friska beteendet däremot präglas av godhet och vänlighet mot andra, men inte genom att man försakar sig själv. När man försummar sig själv tar man inte hand om sitt eget mående och man blir därför gärna stressfylld. Särskilt gäller detta s.k. relationsstress där man blir lidande av andra människors problem och av sin egen oförmåga att sätta gränser gentemot dem.

En person som är omhändertagande, men centrerad i sig själv och som tar väl hand om sig, är alltså inte i en Var Till Lags pådrivare.

En annan egenhet som framkom under faktoranalysen var att man kan skilja mellan två huvudtyper av Var Till Lags pådrivare. En som mest handlar om att sätta andras behov före sina egna (som en omvårdande förälder som sätter barnen före sig själv) och en som mest utmärker sig genom att man är lydig och söker andra människors gillande (som ett hämmat barn). Vissa personer har dock båda varianterna.

 

Skynda på

Om man är under inflytande av en Skynda På pådrivare känner man att man måste gör saker snabbt för att duga. Detta leder till att man skyndar på när det varken är nödvändigt eller särskilt bra. Man kanske väntar till sista minuten med en arbetsuppgift, eller med att ge sig iväg till flygplatsen – och sedan är man tvungen att hetsa för att hinna. Det är inte ovanligt att man har perioder som präglas av overksamhet som alternerar med andra perioder av hetsigt arbetstempo som blivit nödvändigt för att hinna färdigt till en deadline. Eftersom man kanske nätt och jämnt hinner med en arbetsuppgift kan det hända att kvaliteten blir lidande, och ofta leder ju tidsstress till slarv. Ibland kan man fatta alltför snabba beslut som sedan visar sig vara överilade.

Det är vanligt att man rör sig nervöst när man är i den här pådrivaren, t.ex. trummar med fingrarna, stampar med foten eller sneglar på klockan. Somliga ”Skyndapåare” kan prata oerhört fort, och kanske t.o.m. avslutar meningar åt andra om dessa inte talar fort nog. I talet tar man ofta upp tidsaspekten: ”Nu måste vi skynda oss”, ”Det är nästan dags att…”, ”Kom igen nu!” o.s.v. Skynda På pådrivaren är mycket förbunden med upplevelsen av tidsstress.

Andra kan uppleva att man stressar dem och driver på dem i onödan, vilket kan skapa irritation. I affärsverksamhet t.ex. kan motparten dra nytta av situationen så att man går med på försämrade villkor bara för att man försöker få till stånd ett snabbt avslut.

Exempel: Torbjörn utmärker sig genom att han nästan alltid pratar i ett mycket högt tempo. Faktum är att han pratar så fort att det ibland t.o.m. blir plågsamt för människor som lyssnar på honom eftersom de får svårt att höra vad han säger och följa med i ordströmmen. Förutom att det här stör hans kommunikation med människor på jobbet, blir det också svårt att komma honom nära och hans relationer i privatlivet slutar ofta på armslängds avstånd.

Rön från arbetet med pådrivartestet

Skynda På pådrivaren delade inte upp sig i några undergrupper vid faktoranalysen, utan visade sig vara tämligen enkel och okomplicerad. Det framkom att de flesta människor som hade denna pådrivare i undersökningsgruppen inte ansåg att de t.ex. arbetade särskilt snabbt i bemärkelsen att de upplevde sig vara effektiva (duktiga).

Påståendet ”Jag får mitt arbeta gjort snabbt”, visade t.o.m. ett negativt samband. Ofta kanske man skyndade sig just därför att man inte tyckte att man fick sakar gjort så snabbt som man skulle vilja, eller för att man fungerade efter mönstret där man väntar till sista minuten och sedan stressar för att hinna färdigt i tid. Man kan alltså höra den ursprungliga förälderns röst som viskar ”Nu får du faktiskt skynda på!”, ”Stå inte där och häng.” ”Nu måste vi springa!” o.s.v. Påståendet ”Jag är en tidsoptimist fick dock inget gehör (varken positiv eller negativ korrelation).

Var perfekt pådrivaren

Denna pådrivare bygger på föreställningen att man måste vara helt perfekt för att duga och att perfektion är sättet att lösa problem på. Givetvis är detta omöjligt, men man arbetar hårt för att vidmakthålla illusionen. Om man får rysningar av tanken på att gå med en kaffefläck väl synlig på en vit blus eller skjorta en dag på jobbet, har man förmodligen denna pådrivare. Det blir också väldigt laddat att göra fel, så att små enkla misstag kan upplevas som veritabla katastrofer.

När man är i en Var Perfekt pådrivare brukar man vara spänd, med en upprätt något rigid kroppshållning, ofta med en viss hårdhet i mimiken. I samtal med andra kan man använda många bisatser och ord som ”Självfallet”, ”Naturligtvis”, ”Uppenbarligen”, särskilt när det man talar om inte alls är särskilt uppenbart eller självfallet. Ordvalet förmedlar att ingen vettig människa gärna skulle säga emot personen vad gäller det ämne som avhandlas. Ibland kan man använda sig av ett uppstyltat språk när man lika gärna kunde uttryckt sig enkelt. Man har också en tendens att försöka balansera ”å ena sidan” med ”å andra sidan”, för att det ska bli ett ”perfekt” avvägt yttrande.

I arbetet är man noga med förberedelser in i minsta detalj, men har kanske därför i gengäld ibland svårt för att hålla tidsscheman. Man kan undvika att ta hjälp av andra tidigt i ett projekt därför att man inte tycker att det ännu är tillräckligt ”perfekt”. Så går tiden och till sist har man kanske gjort allt färdigt själv, vilket ju kan vara till nackdel om man inte kan precis allting bäst. Det kan också hända att man ”överlevererar” d.v.s. att man gör mycket mer än vad som behövdes eller ens var önskvärt.

Ofta nog blir man också överdrivet kontrollerande gentemot andra, när dessa ska passas in i ens perfekta planer och perfekta strategier. Detta kan leda till problem i kommunikation och relationer när motparten känner sig kontrollerad. Man kan invända mot småsaker och i onödan rätta språkliga felaktigheter som andra tycker är oviktiga. Ibland kan andra då också känna sig underlägsna, vilket dessa kan uppleva som provocerande.

Typiska karaktäristika:

• Man ”måste göra allting rätt”.
• Man är kontrollerande gentemot sig själv och andra.
• Man sysselsätter sig till övermått med att skilja mellan nyanser, vad som är rätt och vad som är fel, fint och fult o.s.v.
• Man använder stora, fina ord och långa meningar.
• Man försöker få andra att ”förstå exakt” vad de menar.

Exempel:

Trots att Viktor inte är någon särdeles bra möbelsnickare och knappt kan passera ens som en usel amatör vill han prompt justera benlängden på det lite rickiga, men mycket vackra, antika bordet som han nyligen köpt på en auktion. För att vara helt säker på att få till det perfekt har han köpt ett elektroniskt mätverktyg, och en ny sticksåg så att han ska kunna såga helt exakt.

När han väl har sågat visar det sig dock att bordet fortfarande rickar. Tydligen är det något av de andra benen som ställer till det. Viktor mäter och sågar igen, bara för att märka att det fortfarande rickar. Efterhand som han sågar och mäter blir benen sedan allt kortare och har till sist passerat gränsen för vad som är möjligt för denna möbel, som nu börjar likna en tax bland vinthundar. När han inser det lägger Viktor mätinstrumentet på ett fast underlag och krossar det metodiskt och omsorgsfullt med en slägga.

Rön från arbetet med pådrivartestet

Vid faktoranalysen visade sig Var Perfekt pådrivaren sönderfalla i två delar. Den ena gruppen var de som i första hand strävade efter en perfekt yta, ett damm- och fläckfritt yttre. Det tycks som om de här personerna förhåller sig mycket till yttre auktoriteter och är angelägna om att framstå som prydliga och ordentliga.

Den andra gruppen var de som strävade efter en inre perfektion. Dessa kunde vara helt ointresserade av det yttre, men hade desto svårare att acceptera fel och brister i sitt handlande, felaktiga resonemang och slutsatser m.m. De förhöll sig mera till inre auktoriteter, normer och regler. Det är också möjligt för en person att ha båda mönstren.

Påståenden som påvisade Var Perfekt pådrivaren

 

Ansträng dig

En person som har den här pådrivaren känner sig väl till mods när hon eller han har ansträngt sig och förväntar sig då också gillande från omvärlden. Har man bara ansträngt sig tillräckligt, så har man gjort vad man har kunnat. Därför kan man framstå som entusiastisk när man tar sig an olika uppgifter, och man tar gärna nya uppdrag dessutom. Det är däremot inte så viktigt att uppnå målet. Att ”anstränga sig och misslyckas” är ett vanligt (men inte nödvändigt) mönster när man har denna pådrivare.

När man är i en Ansträng Dig pådrivare har man ofta påtagliga spänningar i skulderpartiet. En typisk kroppshållning är att man sitter framåtlutad med armbågarna mot benen eller bordet. Pannan kan vara rynkad med ett rådvillt ansiktsuttryck. Det mest utmärkande ordet är ”försöka” – som ju antyder att det är långtifrån säkert att man lyckas. Andra vanliga uttryck är ”Jag vet inte” eller ”Det blir besvärligt”.

Ansträng Dig pådrivaren leder ibland till ett mönster där man inleder någonting med stor entusiasm och då får mycket beundran och uppskattning från omgivningen. När man har hållit på en stund har dessa dock vant sig vid att man går från klarhet till klarhet. Förväntningarna är uppskruvade och den översvallande responsen man fick i början sinar. Detta leder i sin tur till att den egna entusiasmen för projektet också tryter och det överges för att sakta förfalla.

Man får en uppfattning om vad detta handlar om ifall man jämför två olika föräldrars sätt att reagera på ett barn som fått IG i matte. Den ene säger: ”Från och med nu ska du plugga matte 2 timmar om dagen på ditt rum. Du får inte lämna rummet innan dess och jag kommer att kontrollera dig”. Den andre säger ”Vad slags hjälp skulle du behöva från mig för att få minst G på nästa skrivning?”. Här ger det första budskapet en tydlig ”ansträng dig” pådrivare genom att fokusera på arbetsinsatsen som barnet måste göra, till skillnad från det senare som istället fokuserar slutmålet.

Det är vanligt för den som är i en Ansträng Dig pådrivare att överdetaljera t.ex. då det gäller problemlösning eller planeringar. Detta medför att man har svårt att se helheter och att ha slutmålet i sikte. Istället dränker man sig själv i ett hav av detaljer och onödiga komplikationer. Man ser helt enkelt inte skogen för bara trän. Detta medför också att man kan ha väldigt lätt för att associera till olika aspekter och till närliggande ämnen, i förhållande till det som man håller på med. Man riskerar kanske att till slut tappa bort sig helt i den djungel som på så vis uppstår.

Andra människor kan reagera på dem som har den här pådrivaren genom att de tröttnar på att allting hela tiden ska vara så komplicerat i onödan och att ingenting bara får vara enkelt. Att saker ofta inte blir avslutade eller lyckade är också sådant som kan väcka irritation. När man tar upp ett samtalsämne med en Ansträng Dig person, kan det svälla över alla bräddar och man drar upp långsökta associationer m.m. Själva kommunikationen kan också bli lidande av att den blir oklar och komplicerad, t.ex. kan det hända att man besvarar en helt annan fråga än den som har blivit ställd.

Exempel:

Adriana funderar på att gå en kurs för att lära sig franska. Eftersom hon vet att franska är ett latinskt språk tänker hon att hon kanske skulle få lättare att lära språket om hon först lärde sig latin. När hon tittar i studieförbundens kataloger hittar hon dock inga latinkurser. Efter många ansträngningar finner hon att hon skulle kunna skriva in sig på komvux för att endast läsa latin. Problemet är bara att undervisningen ligger på hennes arbetstid och hon skulle därför bli tvungen att byta arbete för att kunna fullfölja sina planer. Till sist förlorar hon sig helt i alla komplikationer och detaljer och ger upp hela projektet.

Rön från arbetet med pådrivartestet

Påståendena som visade på Ansträng Dig pådrivaren visade sig sönderfalla i två kategorier. Den ena gruppen var de som i första hand levde ut pådrivaren genom att arbeta hårt och som inte var lika intresserade av hur resultatet blev – så länge man arbetar hårt gör man ju ändå det som man ska.

Den andra gruppen av svar påminde mer om exemplet med Adriana ovan. De tenderade att överdetaljera och hade alltså ”svårt att se skogen för alla trän”. De skapade oöverskådliga system som komplicerade arbetsuppgifter så att de blev helt ohanterliga. Därigenom blev de förstås mycket ineffektiva. Liksom vid de andra pådrivarna som har två olika typer, fanns det också de som hade båda typerna samtidigt.

Påståenden som påvisade Ansträng Dig pådrivaren

 

Var stark

Denna pådrivare leder till att man försöker lösa problem och känna sig OK genom att vara stark, ta i, härda ut och bita ihop. Det är ofta mycket viktigt att känna att man är oberoende av andra, och man vill inte gärna be någon om hjälp. Det känns bättre att klara sig själv och man vill inte gärna visa några svaghetstecken. I samtal med andra kan man framhålla hur tungt man har det och hur hårt man arbetar, gärna på ett lite dolt sätt. Man lägger kanske till ”Men, jag klagar inte…” eftersom det är förbjudet att gnälla. Den som har en Var Stark pådrivare har lärt sig att vinna andras gillande genom hårt arbete och uthållighet, men har också fått veta att ”Ingen gillar en gnällspik”.

När man är i denna pådrivare brukar man vara lite stum och rigid i kroppshållningen. Det är vanligt att man korsar armarna över bröstet, som om man på så vis kunde skydda sig mot omvärlden. Ansiktet är ofta hårt och lite stelt. I samtalet har man gärna en hård och monoton röst och typiska språkliga uttryck är sådana som skapar distans, som ”Inga kommentarer”, ”Jag bryr mig inte”, ”Det är deras problem”, ”Så kan det gå”.

På arbetsplatsen får man också ofta uppskattning för detta eftersom man upplevs som stark, tålig, arbetsam och lugn, samtidigt som man inte tycks ha några större behov. Detta ger en kortsiktig fördel för arbetsplatsen, men riskerar att förr eller senare leda till att man blir överlastad på ett sätt som kanske är ohållbart i längden. Detta kan då leda till sammanbrott – t.ex. i form av utbrändhet, hjärtinfarkter eller ryggproblem.

Det är också vanligt att man ignorerar trötthetssignaler och vissa personer med kraftiga Var Stark pådrivare tillåter sig inte riktigt att vila förrän de blir sjuka. När Stefan, under sin studietid, arbetade på hjärtintensiven på Sahlgrenska sjukhuset såg han hur vissa patienter som kom in utmärkte sig genom det tappra, lite skeva leendet, som tycktes sägas ”Ja, men NU har jag väl ändå arbetat tillräckligt, när jag nästan har tagit död på mig själv?” Vissa i personalen blev provocerade av detta typiska leende och det hände att de sa ”Vad ler du för? Du höll ju nästan på att dö”.

Andra människor kan känna att det är svårt att få något mera känslomässigt gensvar från en person med en Var Stark pådrivare. De kan också ibland uppleva att man är ganska avmätt i förhållande till deras behov av hjälp och stöd.

Kommunikationen utmärks ofta av att man kan ha en tendens att använda ett passivt språk där man snarare säger ”man” än ”jag” och använder uttryck som ”Det blev ont om tid” snarare än ”Jag hann inte med”. Andra vanliga fraser kan vara: ”Nu släpper vi det här!”, ”Det blir som det blir”, ”Vi får se sedan!” m.m.

Exempel:

Lisa är vad man brukar kalla för en arbetsnarkoman eller. Hon fyller sina dagar till bredden med arbete och på fritiden är hon med i föreningslivet och är också klassförälder för sina barns två olika klasser. Så snart man ber henne att göra någonting så ställer hon upp, och letar man efter någon som kan ta sig an ett visst uppdrag anmäler hon sig gärna som frivillig. När man frågar henne om hon verkligen orkar med detta svarar hon att det inte är en belastning därför att det bara är ”roliga saker”. Till sist har hon dock blivit så överlastad att hon tvingas sjukskriva sig då hon bränt ut sig och fått diagnosen ”Utmattningssyndrom”.

Det är vanligt hos människor med Var Stark pådrivare att man har:

• Svårigheter att be om hjälp. ”Bra karl reder sig själv”.
• Använder klyschor som ”When the going gets tough – the tough gets going!”
• Visar ointresse för känslor och ”sådant flum”.
• Typiskt kroppsspråk kan vara att korsa armarna över bröstet.
• Man kan ta på sig för mycket arbete, eller alltför många frivilliga åtaganden.
• Muskulär stelhet och anspänning, ibland utvecklad muskulatur.

Rön från arbetet med pådrivartestet

Var Stark pådrivaren visade sig innehålla två kategorier. Den ena var de som i första hand var ”starka” genom att härda ut med att bära på tunga bördor av olika slag och ha hög grad av arbetsbelastning. Den andra kategorin var mest inriktad på att klara sig själva och att inte ligga andra till last. Precis som i tidigare beskrivna fall hände det självfallet också att man hade båda dessa egenskaper.

Stefan förväntade sig att finna ett samband mellan Var Stark pådrivaren, en tendens till övergeneralisering och en ovilja mot att jobba med små pilliga detaljer. Detta visade sig dock inte stämma då påståenden som ”Jag ogillar att arbeta med små detaljer” och ”Jag kan vanligen urskilja de övergripande dragen i ett problem” visade negativa samband.

Många sådana egenskaper som beskriver en person med Var Stark pådrivare utifrån, visade inga statistiska samband med hur personen såg sig själv. Detta gällde för påståenden som ”Jag ser mig själv som en stark person”, ”Jag är uthållig i jobbet”, ”Jag är självständig” och ”Jag är stresstålig”.

Påståenden som påvisade Var Stark pådrivaren