Kära blogg-läsare! Det nedanstående är ett kapitel ur Kerstin och Stefan Sandströms bok Resilience – förändring, kris och återhämtning som beräknas utkomma på Carlssonförlag våren 2012. Kapitlet beskriver begreppet Pådrivare. Vi arbetar med detta concept i  coachning, psykologiskt förändringsarbe m.m. Detta kan du läsa mera om på: http://www.sandorg.nu/

Stefan Sandström har också utvecklat ett vetenskapligt validerat test av Pådrivare som finns on-line på http://www.tadrivertest.com/

Pådrivare är ett begrepp i den psykologiska teorin transaktionsanalys ofta kallad TA. Du får mer information om vårt arbete med TA på http://www.transaktionsanalys.nu

Vill du ha kontakt med oss vad gäller vårt arbete med pådrivare eller vårt arbete med Resilience, kan du nå oss på mail: stefan@spfab.se eller kerstin@spfab.se

Med vänliga hälsningar!

Kerstin och Stefan Sandström

Pådrivare är en speciell sorts budskap som man har fått från föräldrar och andra som har fostrat en under barndom och uppväxt. De är viktiga därför att de spelar en avgörande roll vid all mental stressuppbyggnad, för personlig effektivitet, kommunikation och överhuvud taget vid problem som har psykologiska orsaker. På så vis är de av stor betydelse för om man blir härdig eller skör inför livets påfrestningar

Begreppet pådrivare härstammar från den psykologiska teorin transaktionsanalysen, TA, (för mera information se t.ex. www.transaktionsanalys.nu) och utvecklades av den amerikanske psykologen Taibi Kahler (1977). Kahler upptäckte pådrivarna när han studerade patienterna på det sjukhus där han arbetade. Han lade då märke till små korta beteendesekvenser som typiskt förekom strax innan han såg negativa manifestationer hos patienten såsom dåliga känslor, ofunktionella problemlösningar, konflikter, svårigheter i relationer och med kommunikation m.m. Dessa signalbeteenden avslöjade sig för Kahler genom patienternas ordval, gester, mimik, kroppsspråk eller tonfall. Han sammanfattade dem i fem mönster som han kallade pådrivare.

I vår verksamhet har vi under lång tid använt oss av teorin om pådrivare som ett verktyg i olika sammanhang och funnit att den är mycket effektiv för att förstå och lösa olika problem. Förmodligen beror detta på att teorin beskriver så vanliga beteenden att den enkelt går att påvisa för folk, att den är lätt att förstå och använda sig av och att pådrivare förekommer i samband med snart sagt alla problembeteenden.

Teorin om pådrivare är ett effektivt och lämpligt verktyg vid coachning eftersom den sätter sökljuset på ytliga beteenden, vilket inte väcker så mycket motstånd hos klienten. Ändå leder förändringar av pådrivarna till förändringar i djupare strukturer och bidrar effektivt till problemlösning i vardagen.

Ett pådrivartest på nätet

Stefan har haft glädjen att själv forska om pådrivare i samband med att han konstruerade ett pådrivartest – för vilket han är stort tack skyldig till professor Joseph Schaller och högskolelektorn Camilla Siotis, som har hjälpt honom med att testa och vetenskapligt validera testet. En del av de fynd som gjordes under detta arbetes gång finns redovisade i texten här.

Testet finns på internet, genom ett samarbete med Lotta Schaller och Göran Benjaminsson, och hemsidan finns på: www.tadrivertest.com Detta test kan vara till nytta för enskilda och för organisationer som vill öka resistensen hos sina medarbetare. Den som vill testa sig eller sina medarbetare kan kontakta Stefan eller Kerstin per mail på adress: stefan@spfab.se eller kerstin@spfab.se

För att göra ett test måste man dock också träffa oss personligen.

Vi rekommenderar teorin om pådrivare som ett verktyg för personlig förändring. Inte bara därför att vi framgångsrikt har använt det på klienter i psykologiskt förändringsarbete och vid coachning i olika sammanhang, utan också för att vi själva har haft mycket glädje av den. En särskild fördel är att man framgångsrikt kan arbeta med sig själv då det gäller pådrivarna och på det viset spara mycket pengar som annars fick läggas på coacher och terapeuter. Därmed inte sagt att man alltid kan eller bör lösa alla sina problem själv.

Kortfattad beskrivning av pådrivarna

Det finns fem stycken pådrivare:

• Var Stark
• Var till Lags
• Skynda På
• Var Perfekt
• Ansträng Dig

(Vi skriver de olika pådrivarna med versaler för att skilja dem från ordens vardagliga betydelser).

Var Stark, leder till att man försöker lösa problem genom att vara stark, bära tunga bördor, stå ut med svåruthärdliga förhållanden m.m. Det inre budskapet som man ger till sig själv är att man inte får låta andra tro att man är svag. Man upplever sig ofta inte som fullt ansvarig för sina tankar och – i synnerhet – för sina känslor. Däremot ser man sig oftast som ansvarig för sina beteenden.

Var Till Lags, innebär att man ofta bryr sig mera om andra än om sig själv, andras behov kan kännas viktigare än ens egna. Det inre budskapet som man ger till sig själv är att man inte duger och att man måste kompensera detta genom att vara andra till lags. Man upplever sig som ansvarig för hur andra människor mår och det viktigaste är att man blir gillad av omgivningen.

Skynda På, kan leda till att man skyndar sig när det inte behövs och ibland t.o.m. när det vore bättre att ta sig tid. Det inre budskapet som man ger till sig själv är att man inte kommer att hinna till någonting, eller bli färdig med någonting. Man känner att man inte duger om man inte skyndar sig.

Var Perfekt. Denna pådrivare gör att man försöker att vara perfekt, såväl när det gäller att ha ett fläckfritt yttre som ett perfekt tal och ett perfekt agerande. Det inre budskapet som man ger till sig själv är ”Du borde vara bättre”. Man duger inte om man skulle råka göra ett misstag, utan försöker ständigt förbättra sig själv till dess att man en dag blir accepterad. Av vem? Det vet man inte, men ska man vara Perfekt så ska man väl vara accepterad av alla.

Ansträng Dig. Här lever man efter devisen att det är ansträngningen ­– snarare än resultatet – som lönar sig, men det gör den inte alltid. Man har en tendens att förlora sig i detaljer istället för att se de stora dragen. Man ”ser inte skogen för alla trän.” Det inre budskapet som man ger sig själv är att man måste anstränga sig mer.

Ofta känner man igen pådrivarna utifrån deras namn och kan lätt se hur de brukar gestalta sig och vilka man själv har. Det är också lätt att känna igen dem hos andra människor. En mera ingående beskrivning av dem följer längre fram.

Hur pådrivarna uppstår

I föregående kapitel beskrev vi hur vi under barndomen tar in fostrande budskap från föräldrar och andra personer i vår omgivning och hur vi använder dem i den inre dialogen. Sådana budskap visar oss hur vi ska göra för att inte skada oss, (”Se dig för innan du går över gatan!”), för att fungera i sociala sammanhang, (”Peta dig inte med gaffeln i örat”) hur vi ska bete oss för att vara empatiska, (”Hur skulle du känna det om Emma släppte ner spindlar innanför din skjorta?”) m.m. När vi har tagit in dessa budskap kan man säga att vi kan fungera som föräldrar till oss själva och naturligtvis – i förlängningen – som föräldrar till våra barn. Om vår fostran har varit framgångsrik har vi då blivit mogna, vuxna människor.

Många av de budskap som vi tar emot under uppväxten är hjälpsamma och oproblematiska, medan andra kanske är negativa. De fem pådrivarna är exempel på sådana budskap. De kan tyckas positiva vid ett ytligt betraktande, men faktum är att de fungerar negativt. Att ”vara stark” förefaller ju vara en positiv personlighetsegenskap t.ex. Det är dock skillnad på att faktiskt vara stark och att vara i pådrivaren “Var stark”.

Pådrivaren leder snarare till att man försöker verka stark när man egentligen inte är det: man står ut med saker som man inte borde stå ut med, undviker att be om hjälp när det hade behövts för att inte “visa svaghet” o.s.v. Pådrivaren Var Stark är alltså någonting helt annat än att verkligen vara stark.

Pådrivarna som lösningsstrategier

Pådrivarna presenteras för oss i unga år när vi stöter på problem. När någonting är besvärligt för oss eller när föräldrarna är irriterade på oss, kan de föreslå någon av dessa strategier. Vid ett tandläkarbesök som skrämmer barnet kan man t.ex. – utifrån de olika Pådrivarna – ge barnet råd om hur det bäst ska klara av situationen:

• ”Om du bara biter ihop och är stark, så går det onda snart över.”
• ”Om du är duktig nu så kommer du att få perfekta tänder.”
• ”Skynda dig nu och gapa, så är det strax över ska du se!”
• ”Var nu inte så besvärlig för den stackars snälla tandläkaren!” (Var Till Lags).
• ”Om du inte klarar av det den här gången, så får vi väl gå tillbaka igen en annan dag” (och sedan en annan, och sedan ytterligare en annan). Vi kanske inte kommer att få tänderna lagade, men vi har sannerligen ansträngt oss!).

Ofta går man också in i ett pådrivarbeteende när man på något sätt känner sig ifrågasatt eller allmänt osäker. Strategierna som har varit med oss ända från barnsben känns trygga och tillförlitliga att falla tillbaka på, men istället för att verkligen hjälpa kommer de att göra det som är ont än värre.

Pådrivarna har ingen naturlig slutpunkt

När man jämför pådrivarna med andra fostrande budskap, märker man snart en viktig skillnad. Om man har tagit in budskapet att ”tänka på att ta på mössa när det är kallt”, så är det enkelt att följa ett sådant råd. Har man väl tagit på sig mössan så har man också gjort det man borde och saken slutar därvid.

När det gäller pådrivarna är saken inte så enkel. För hur vet man när man har varit tillräckligt mycket till lags, tillräckligt stark, när man har ansträngt sig eller skyndat sig tillräckligt? Det vet man inte. När pådrivarbeteendet inte löser själva situationen blir det därför lätt för personen att anta att felet är att man har tagit i för lite: man har inte ansträngt sig tillräckligt – alltså måste man anstränga sig mer. Man kanske skulle ha varit ännu mer till lags och självutplånande. Då hade det kanske fungerat.

Det säger sig själv att en lönlös strategi inte blir bättre av att man tillämpar den mera intensivt. Istället kommer man att gräva ner sig allt djupare i problemet.

EXEMPEL: En person med en Var Stark pådrivare arbetar extremt hårt – långt mer än vad hon egentligen klarar av. Som en följd av detta beteende får hon olika fysiska symptom som t.ex. svår huvudvärk och yrselkänslor. När hon känner av dessa symptom reagerar hon på dem genom att ”bita ihop” (vara stark) och ignorerar alltså sitt lidande. Om hon inte hade haft en Var Stark pådrivare hade hon kanske istället börjat fundera på vad som var fel, om arbetstakten kanske var för hård och stressen mer än vad hon klarar av. Nu tänker hon inte dessa tankar och märker därför inte varningssignalerna i tid.

Istället går hon vidare med sitt arbete i samma tempo, ja kanske ännu högre. Nu utvecklas än värre stressymptom. Hon får magkatarr och börjar hamna i aggressivitetsstress, vilket leder till konflikter med omgivningen. Detta ökar i sin tur stressen, vilket leder till än värre aggressivitet. Hon reagerar på detta genom att hon biter ihop tänderna ännu hårdare.

Ju mera hon förstärker pådrivarbeteendet, ju mera förvärras problemen och till sist kan hon ha ”gått in i väggen” så till den grad att hon får diagnosen ”utmattningssyndrom” och blir sjukskriven.

Det är tydligt att den här strategin kan följas till dess att hon ligger död i en hjärtattack, som hade kunnat undvikas om hon bara hade tagit det lugnare.

Pådrivare och problemens svårighet

Det kan vara lätt att tro att ju fler pådrivare man har, ju allvarligare problem har man också. Så är det dock inte. En person kan ha alla fem pådrivare och ändå inte få särskilt allvarliga problem, medan en annan kan ha en enda pådrivare och ändå få mycket svåra problem.

Hur svåra de underliggande problemen är avgörs istället av hur man använder sig av sina pådrivare och inte minst av hur stor andel av tiden som man är under inflytande av dem. Att tillbringa mycket tid med pådrivarbeteenden kan bero på yttre stress, svårigheter i arbets- och familjeliv m.m., likaväl som det kan bero på ett inre tryck av ångest och andra svåra och oförlösta känslor. Det är olika från person till person. Men om man tillbringar mycket tid med pådrivarbeteenden så kommer man också att få problem. När man behandlar pådrivarbeteenden gäller det att först identifiera de(n) viktigaste pådrivarna(en) och sedan att minimera tiden som man tillbringar med den eller dem.

Kan man arbeta hårt utan att vara i någon pådrivare?

Det innebär inga som helst problem att arbeta hårt om man så vill, så länge som man inte förlorar förmågan till vila och återhämtning (se kapitlet ”Lättstressad eller stresstålig”). Arbetet blir dock mera effektivt och tillfredsställande när man inte utför det under inflytande av pådrivare. När man diskuterar ämnen som stress och utbrändhet blir det lätt att fokusera på arbetets och ansträngningarnas negativa aspekter. Det kan därför finnas skäl att påminna om att arbete också har många hälsosamma effekter. Detta beror på att arbetet förser oss med stimulans: vi träffar människor, har ofta roligt, tjänar pengar, får intellektuell och/eller fysisk övning m.m.

Här nedan ska vi ge en mer utförlig beskrivning av de fem pådrivarna. Vi presenterar också en del forskningsrön från det pådrivartest som Stefan har utvecklat.

Var Till Lags

leder till att man försöker lösa problem och känna sig OK genom att vara andra till lags. På så vis blir man beroende av deras gillande och godkännande för att må bra – någonting som andra människor ibland kan utnyttja för sin egen vinning.

När man är i en Var Till Lags pådrivare brukar man ofta nicka mycket med huvudet då man lyssnar på andra. Man kan också ha en tendens att titta bort, som i blygsel, eller att sträcka fram armarna mot den andre. Vanliga ord och uttryck är sådana som söker omedelbart samförstånd från den andre som ”Du vet”, ”Eller hur?” ”Tycker inte du också att…” m.m.

En person med en Var till Lags pådrivare underordnar sig gärna kollektivet, vilket ibland kan vara till nytta – särskilt just för kollektivet. Samtidigt kan man ha svårt att inta en framskjuten position när det skulle behövas, och man kan även bli lidande av att underordna sig gruppen, när det sker på ens egen bekostnad. Egna initiativ framställs inte sällan som frågor (”Skulle man kunna tänka sig att göra den även i grönt, tror du?”), och man är ofta benägen att underordna sig och backa om någon tycker annorlunda (”Nej, förstås, det blir kanske inte så bra…”). Ett annat sätt att leva ut pådrivaren kan vara att uppträda som ”avdelningens clown” och skämta för att roa andra, samtidigt som man därigenom kan dölja sin egen sårbarhet.

Typiska beteenden kan vara:

• Att sätta andras behov före sina egna.
• Att vara förekommande.
• Att känna sig ansvarig för andras känslor.
• Att göra som andra säger utan att ifrågasätta.
• Att le mycket.
• Att ofta nicka när andra talar.
• Att undvika att ställa frågor eftersom man tycker att man redan borde kunna svaret på dem.
• Att göra små tjänster: hämta kaffe, öppna dörrar etc.

Det är mycket utmärkande för den som har en Var Till Lags pådrivare att man förlorar sin centrering när man är under inflytande av den. Man utgår inte från sig själv och sina egna tankar, känslor och behov. Istället är man upptagen med att fundera över hur andra människor har det, vad de skulle vilja eller behöva. När man är i sin Var Till Lags pådrivare kan andra uppleva att man är inställsam. De kan tycka att man inte har några egna åsikter, att man är överdrivet försiktig m.m.

Ett exempel:

Lovisa ska hålla en föredragning på jobbet inför sina kolleger. Hon avskyr att prata offentligt och är präktigt nervös. Det viktiga för henne är att kollegerna och chefen blir nöjda med hennes prestation och att hon inte ”gör bort sig” och får skämmas.

Istället för att fundera på vad hon själv tycker skulle vara bra att säga, försöker hon lista ut vad de andra skulle uppskatta. Problemet är att medan hon enkelt skulle kunna ta reda på vad hon själv tycker, så är det inte lika lätt att få reda på vad andra tycker i förväg. Därför känner hon sig också osäker när föredragningen börjar.

När hon börjar tala studerar hon de andras ansiktsuttryck på jakt efter någon min av ogillande som tyder på att hon borde byta inriktning. Mycket riktigt ser hon att Måns inte ser så glad ut och börjar därför i ren nervositet trassla in sig i det ena och det andra så att hon till slut blir nästan obegriplig. Föga anar hon att Måns ser sur ut för att han har en svår huvudvärk. Han klarar inte ens av att lyssna på det hon säger. Efter föredragningen känner hon sig missnöjd med sin egen prestation och stressad när hon tänker på hur de andra kan ha uppfattat henne.

Om Lovisa tog sig ur sin Var Till Lags pådrivare kunde hon istället fundera på vad hon själv tycker är viktigt att säga och sedan stå för det (centrering). Andra kunde få ha åsikter om hennes föredragning, och om det förekom negativ kritik kunde hon själv välja om hon tyckte att den var värd att beakta eller inte, istället för att acceptera vilken kritik som helst som giltig.

Rön från arbetet med pådrivartestet

I arbetet med pådrivartestet visade det sig att människor med den här pådrivaren inte var särskilt bra på att beskriva sitt eget beteende, eller ens sina egna tankar, när de var i pådrivaren. Min hypotes är att man då är alltför fokuserad på andra människor och på deras tankar, känslor och beteenden för att man ska vara riktigt medveten om sig själv.

I samband med att vi testade olika påståenden och hur pass väl de beskrev olika pådrivare, såg vi också att en viss grupp av påståenden skilde ut sig genom att de tycktes peka på ett hälsosamt beteende snarare än på pådrivaren Var Till Lags. Detta beteende präglades typiskt av att man var mycket omvårdande och vänlig. Den avgörande skillnaden mellan detta beteende och det som utmärker Var Till Lags pådrivaren, är att pådrivarbeteendet sker på bekostnad av en själv. Det friska beteendet däremot präglas av godhet och vänlighet mot andra, men inte genom att man försakar sig själv. När man försummar sig själv tar man inte hand om sitt eget mående och man blir därför gärna stressfylld. Särskilt gäller detta s.k. relationsstress där man blir lidande av andra människors problem och av sin egen oförmåga att sätta gränser gentemot dem.

En person som är omhändertagande, men centrerad i sig själv och som tar väl hand om sig, är alltså inte i en Var Till Lags pådrivare.

En annan egenhet som framkom under faktoranalysen var att man kan skilja mellan två huvudtyper av Var Till Lags pådrivare. En som mest handlar om att sätta andras behov före sina egna (som en omvårdande förälder som sätter barnen före sig själv) och en som mest utmärker sig genom att man är lydig och söker andra människors gillande (som ett hämmat barn). Vissa personer har dock båda varianterna.

 

Skynda på

Om man är under inflytande av en Skynda På pådrivare känner man att man måste gör saker snabbt för att duga. Detta leder till att man skyndar på när det varken är nödvändigt eller särskilt bra. Man kanske väntar till sista minuten med en arbetsuppgift, eller med att ge sig iväg till flygplatsen – och sedan är man tvungen att hetsa för att hinna. Det är inte ovanligt att man har perioder som präglas av overksamhet som alternerar med andra perioder av hetsigt arbetstempo som blivit nödvändigt för att hinna färdigt till en deadline. Eftersom man kanske nätt och jämnt hinner med en arbetsuppgift kan det hända att kvaliteten blir lidande, och ofta leder ju tidsstress till slarv. Ibland kan man fatta alltför snabba beslut som sedan visar sig vara överilade.

Det är vanligt att man rör sig nervöst när man är i den här pådrivaren, t.ex. trummar med fingrarna, stampar med foten eller sneglar på klockan. Somliga ”Skyndapåare” kan prata oerhört fort, och kanske t.o.m. avslutar meningar åt andra om dessa inte talar fort nog. I talet tar man ofta upp tidsaspekten: ”Nu måste vi skynda oss”, ”Det är nästan dags att…”, ”Kom igen nu!” o.s.v. Skynda På pådrivaren är mycket förbunden med upplevelsen av tidsstress.

Andra kan uppleva att man stressar dem och driver på dem i onödan, vilket kan skapa irritation. I affärsverksamhet t.ex. kan motparten dra nytta av situationen så att man går med på försämrade villkor bara för att man försöker få till stånd ett snabbt avslut.

Exempel: Torbjörn utmärker sig genom att han nästan alltid pratar i ett mycket högt tempo. Faktum är att han pratar så fort att det ibland t.o.m. blir plågsamt för människor som lyssnar på honom eftersom de får svårt att höra vad han säger och följa med i ordströmmen. Förutom att det här stör hans kommunikation med människor på jobbet, blir det också svårt att komma honom nära och hans relationer i privatlivet slutar ofta på armslängds avstånd.

Rön från arbetet med pådrivartestet

Skynda På pådrivaren delade inte upp sig i några undergrupper vid faktoranalysen, utan visade sig vara tämligen enkel och okomplicerad. Det framkom att de flesta människor som hade denna pådrivare i undersökningsgruppen inte ansåg att de t.ex. arbetade särskilt snabbt i bemärkelsen att de upplevde sig vara effektiva (duktiga).

Påståendet ”Jag får mitt arbeta gjort snabbt”, visade t.o.m. ett negativt samband. Ofta kanske man skyndade sig just därför att man inte tyckte att man fick sakar gjort så snabbt som man skulle vilja, eller för att man fungerade efter mönstret där man väntar till sista minuten och sedan stressar för att hinna färdigt i tid. Man kan alltså höra den ursprungliga förälderns röst som viskar ”Nu får du faktiskt skynda på!”, ”Stå inte där och häng.” ”Nu måste vi springa!” o.s.v. Påståendet ”Jag är en tidsoptimist fick dock inget gehör (varken positiv eller negativ korrelation).

Var perfekt pådrivaren

Denna pådrivare bygger på föreställningen att man måste vara helt perfekt för att duga och att perfektion är sättet att lösa problem på. Givetvis är detta omöjligt, men man arbetar hårt för att vidmakthålla illusionen. Om man får rysningar av tanken på att gå med en kaffefläck väl synlig på en vit blus eller skjorta en dag på jobbet, har man förmodligen denna pådrivare. Det blir också väldigt laddat att göra fel, så att små enkla misstag kan upplevas som veritabla katastrofer.

När man är i en Var Perfekt pådrivare brukar man vara spänd, med en upprätt något rigid kroppshållning, ofta med en viss hårdhet i mimiken. I samtal med andra kan man använda många bisatser och ord som ”Självfallet”, ”Naturligtvis”, ”Uppenbarligen”, särskilt när det man talar om inte alls är särskilt uppenbart eller självfallet. Ordvalet förmedlar att ingen vettig människa gärna skulle säga emot personen vad gäller det ämne som avhandlas. Ibland kan man använda sig av ett uppstyltat språk när man lika gärna kunde uttryckt sig enkelt. Man har också en tendens att försöka balansera ”å ena sidan” med ”å andra sidan”, för att det ska bli ett ”perfekt” avvägt yttrande.

I arbetet är man noga med förberedelser in i minsta detalj, men har kanske därför i gengäld ibland svårt för att hålla tidsscheman. Man kan undvika att ta hjälp av andra tidigt i ett projekt därför att man inte tycker att det ännu är tillräckligt ”perfekt”. Så går tiden och till sist har man kanske gjort allt färdigt själv, vilket ju kan vara till nackdel om man inte kan precis allting bäst. Det kan också hända att man ”överlevererar” d.v.s. att man gör mycket mer än vad som behövdes eller ens var önskvärt.

Ofta nog blir man också överdrivet kontrollerande gentemot andra, när dessa ska passas in i ens perfekta planer och perfekta strategier. Detta kan leda till problem i kommunikation och relationer när motparten känner sig kontrollerad. Man kan invända mot småsaker och i onödan rätta språkliga felaktigheter som andra tycker är oviktiga. Ibland kan andra då också känna sig underlägsna, vilket dessa kan uppleva som provocerande.

Typiska karaktäristika:

• Man ”måste göra allting rätt”.
• Man är kontrollerande gentemot sig själv och andra.
• Man sysselsätter sig till övermått med att skilja mellan nyanser, vad som är rätt och vad som är fel, fint och fult o.s.v.
• Man använder stora, fina ord och långa meningar.
• Man försöker få andra att ”förstå exakt” vad de menar.

Exempel:

Trots att Viktor inte är någon särdeles bra möbelsnickare och knappt kan passera ens som en usel amatör vill han prompt justera benlängden på det lite rickiga, men mycket vackra, antika bordet som han nyligen köpt på en auktion. För att vara helt säker på att få till det perfekt har han köpt ett elektroniskt mätverktyg, och en ny sticksåg så att han ska kunna såga helt exakt.

När han väl har sågat visar det sig dock att bordet fortfarande rickar. Tydligen är det något av de andra benen som ställer till det. Viktor mäter och sågar igen, bara för att märka att det fortfarande rickar. Efterhand som han sågar och mäter blir benen sedan allt kortare och har till sist passerat gränsen för vad som är möjligt för denna möbel, som nu börjar likna en tax bland vinthundar. När han inser det lägger Viktor mätinstrumentet på ett fast underlag och krossar det metodiskt och omsorgsfullt med en slägga.

Rön från arbetet med pådrivartestet

Vid faktoranalysen visade sig Var Perfekt pådrivaren sönderfalla i två delar. Den ena gruppen var de som i första hand strävade efter en perfekt yta, ett damm- och fläckfritt yttre. Det tycks som om de här personerna förhåller sig mycket till yttre auktoriteter och är angelägna om att framstå som prydliga och ordentliga.

Den andra gruppen var de som strävade efter en inre perfektion. Dessa kunde vara helt ointresserade av det yttre, men hade desto svårare att acceptera fel och brister i sitt handlande, felaktiga resonemang och slutsatser m.m. De förhöll sig mera till inre auktoriteter, normer och regler. Det är också möjligt för en person att ha båda mönstren.

Påståenden som påvisade Var Perfekt pådrivaren

 

Ansträng dig

En person som har den här pådrivaren känner sig väl till mods när hon eller han har ansträngt sig och förväntar sig då också gillande från omvärlden. Har man bara ansträngt sig tillräckligt, så har man gjort vad man har kunnat. Därför kan man framstå som entusiastisk när man tar sig an olika uppgifter, och man tar gärna nya uppdrag dessutom. Det är däremot inte så viktigt att uppnå målet. Att ”anstränga sig och misslyckas” är ett vanligt (men inte nödvändigt) mönster när man har denna pådrivare.

När man är i en Ansträng Dig pådrivare har man ofta påtagliga spänningar i skulderpartiet. En typisk kroppshållning är att man sitter framåtlutad med armbågarna mot benen eller bordet. Pannan kan vara rynkad med ett rådvillt ansiktsuttryck. Det mest utmärkande ordet är ”försöka” – som ju antyder att det är långtifrån säkert att man lyckas. Andra vanliga uttryck är ”Jag vet inte” eller ”Det blir besvärligt”.

Ansträng Dig pådrivaren leder ibland till ett mönster där man inleder någonting med stor entusiasm och då får mycket beundran och uppskattning från omgivningen. När man har hållit på en stund har dessa dock vant sig vid att man går från klarhet till klarhet. Förväntningarna är uppskruvade och den översvallande responsen man fick i början sinar. Detta leder i sin tur till att den egna entusiasmen för projektet också tryter och det överges för att sakta förfalla.

Man får en uppfattning om vad detta handlar om ifall man jämför två olika föräldrars sätt att reagera på ett barn som fått IG i matte. Den ene säger: ”Från och med nu ska du plugga matte 2 timmar om dagen på ditt rum. Du får inte lämna rummet innan dess och jag kommer att kontrollera dig”. Den andre säger ”Vad slags hjälp skulle du behöva från mig för att få minst G på nästa skrivning?”. Här ger det första budskapet en tydlig ”ansträng dig” pådrivare genom att fokusera på arbetsinsatsen som barnet måste göra, till skillnad från det senare som istället fokuserar slutmålet.

Det är vanligt för den som är i en Ansträng Dig pådrivare att överdetaljera t.ex. då det gäller problemlösning eller planeringar. Detta medför att man har svårt att se helheter och att ha slutmålet i sikte. Istället dränker man sig själv i ett hav av detaljer och onödiga komplikationer. Man ser helt enkelt inte skogen för bara trän. Detta medför också att man kan ha väldigt lätt för att associera till olika aspekter och till närliggande ämnen, i förhållande till det som man håller på med. Man riskerar kanske att till slut tappa bort sig helt i den djungel som på så vis uppstår.

Andra människor kan reagera på dem som har den här pådrivaren genom att de tröttnar på att allting hela tiden ska vara så komplicerat i onödan och att ingenting bara får vara enkelt. Att saker ofta inte blir avslutade eller lyckade är också sådant som kan väcka irritation. När man tar upp ett samtalsämne med en Ansträng Dig person, kan det svälla över alla bräddar och man drar upp långsökta associationer m.m. Själva kommunikationen kan också bli lidande av att den blir oklar och komplicerad, t.ex. kan det hända att man besvarar en helt annan fråga än den som har blivit ställd.

Exempel:

Adriana funderar på att gå en kurs för att lära sig franska. Eftersom hon vet att franska är ett latinskt språk tänker hon att hon kanske skulle få lättare att lära språket om hon först lärde sig latin. När hon tittar i studieförbundens kataloger hittar hon dock inga latinkurser. Efter många ansträngningar finner hon att hon skulle kunna skriva in sig på komvux för att endast läsa latin. Problemet är bara att undervisningen ligger på hennes arbetstid och hon skulle därför bli tvungen att byta arbete för att kunna fullfölja sina planer. Till sist förlorar hon sig helt i alla komplikationer och detaljer och ger upp hela projektet.

Rön från arbetet med pådrivartestet

Påståendena som visade på Ansträng Dig pådrivaren visade sig sönderfalla i två kategorier. Den ena gruppen var de som i första hand levde ut pådrivaren genom att arbeta hårt och som inte var lika intresserade av hur resultatet blev – så länge man arbetar hårt gör man ju ändå det som man ska.

Den andra gruppen av svar påminde mer om exemplet med Adriana ovan. De tenderade att överdetaljera och hade alltså ”svårt att se skogen för alla trän”. De skapade oöverskådliga system som komplicerade arbetsuppgifter så att de blev helt ohanterliga. Därigenom blev de förstås mycket ineffektiva. Liksom vid de andra pådrivarna som har två olika typer, fanns det också de som hade båda typerna samtidigt.

Påståenden som påvisade Ansträng Dig pådrivaren

 

Var stark

Denna pådrivare leder till att man försöker lösa problem och känna sig OK genom att vara stark, ta i, härda ut och bita ihop. Det är ofta mycket viktigt att känna att man är oberoende av andra, och man vill inte gärna be någon om hjälp. Det känns bättre att klara sig själv och man vill inte gärna visa några svaghetstecken. I samtal med andra kan man framhålla hur tungt man har det och hur hårt man arbetar, gärna på ett lite dolt sätt. Man lägger kanske till ”Men, jag klagar inte…” eftersom det är förbjudet att gnälla. Den som har en Var Stark pådrivare har lärt sig att vinna andras gillande genom hårt arbete och uthållighet, men har också fått veta att ”Ingen gillar en gnällspik”.

När man är i denna pådrivare brukar man vara lite stum och rigid i kroppshållningen. Det är vanligt att man korsar armarna över bröstet, som om man på så vis kunde skydda sig mot omvärlden. Ansiktet är ofta hårt och lite stelt. I samtalet har man gärna en hård och monoton röst och typiska språkliga uttryck är sådana som skapar distans, som ”Inga kommentarer”, ”Jag bryr mig inte”, ”Det är deras problem”, ”Så kan det gå”.

På arbetsplatsen får man också ofta uppskattning för detta eftersom man upplevs som stark, tålig, arbetsam och lugn, samtidigt som man inte tycks ha några större behov. Detta ger en kortsiktig fördel för arbetsplatsen, men riskerar att förr eller senare leda till att man blir överlastad på ett sätt som kanske är ohållbart i längden. Detta kan då leda till sammanbrott – t.ex. i form av utbrändhet, hjärtinfarkter eller ryggproblem.

Det är också vanligt att man ignorerar trötthetssignaler och vissa personer med kraftiga Var Stark pådrivare tillåter sig inte riktigt att vila förrän de blir sjuka. När Stefan, under sin studietid, arbetade på hjärtintensiven på Sahlgrenska sjukhuset såg han hur vissa patienter som kom in utmärkte sig genom det tappra, lite skeva leendet, som tycktes sägas ”Ja, men NU har jag väl ändå arbetat tillräckligt, när jag nästan har tagit död på mig själv?” Vissa i personalen blev provocerade av detta typiska leende och det hände att de sa ”Vad ler du för? Du höll ju nästan på att dö”.

Andra människor kan känna att det är svårt att få något mera känslomässigt gensvar från en person med en Var Stark pådrivare. De kan också ibland uppleva att man är ganska avmätt i förhållande till deras behov av hjälp och stöd.

Kommunikationen utmärks ofta av att man kan ha en tendens att använda ett passivt språk där man snarare säger ”man” än ”jag” och använder uttryck som ”Det blev ont om tid” snarare än ”Jag hann inte med”. Andra vanliga fraser kan vara: ”Nu släpper vi det här!”, ”Det blir som det blir”, ”Vi får se sedan!” m.m.

Exempel:

Lisa är vad man brukar kalla för en arbetsnarkoman eller. Hon fyller sina dagar till bredden med arbete och på fritiden är hon med i föreningslivet och är också klassförälder för sina barns två olika klasser. Så snart man ber henne att göra någonting så ställer hon upp, och letar man efter någon som kan ta sig an ett visst uppdrag anmäler hon sig gärna som frivillig. När man frågar henne om hon verkligen orkar med detta svarar hon att det inte är en belastning därför att det bara är ”roliga saker”. Till sist har hon dock blivit så överlastad att hon tvingas sjukskriva sig då hon bränt ut sig och fått diagnosen ”Utmattningssyndrom”.

Det är vanligt hos människor med Var Stark pådrivare att man har:

• Svårigheter att be om hjälp. ”Bra karl reder sig själv”.
• Använder klyschor som ”When the going gets tough – the tough gets going!”
• Visar ointresse för känslor och ”sådant flum”.
• Typiskt kroppsspråk kan vara att korsa armarna över bröstet.
• Man kan ta på sig för mycket arbete, eller alltför många frivilliga åtaganden.
• Muskulär stelhet och anspänning, ibland utvecklad muskulatur.

Rön från arbetet med pådrivartestet

Var Stark pådrivaren visade sig innehålla två kategorier. Den ena var de som i första hand var ”starka” genom att härda ut med att bära på tunga bördor av olika slag och ha hög grad av arbetsbelastning. Den andra kategorin var mest inriktad på att klara sig själva och att inte ligga andra till last. Precis som i tidigare beskrivna fall hände det självfallet också att man hade båda dessa egenskaper.

Stefan förväntade sig att finna ett samband mellan Var Stark pådrivaren, en tendens till övergeneralisering och en ovilja mot att jobba med små pilliga detaljer. Detta visade sig dock inte stämma då påståenden som ”Jag ogillar att arbeta med små detaljer” och ”Jag kan vanligen urskilja de övergripande dragen i ett problem” visade negativa samband.

Många sådana egenskaper som beskriver en person med Var Stark pådrivare utifrån, visade inga statistiska samband med hur personen såg sig själv. Detta gällde för påståenden som ”Jag ser mig själv som en stark person”, ”Jag är uthållig i jobbet”, ”Jag är självständig” och ”Jag är stresstålig”.

Påståenden som påvisade Var Stark pådrivaren

 

Arbetet med att frigöra sig från pådrivare är på många sätt ett utmärkt verktyg för en effektiv förstärkning av personlig resistens. Det första och viktigaste som man behöver göra är att identifiera sin främsta pådrivare. Detta är ett nödvändigt steg för att man ska kunna gå ur den. Till att börja med kan man vara nöjd med att identifiera sin pådrivare och man kommer då att märka att den försvagas bara genom detta. Det visar sig att ”droppen urholkar stenen”. Sedan kan man börja att aktivt avbryta den (se nedan). Det här är positivt därför att man slipper pådrivarens självsaboterande och ineffektiva strategier

 

Tillåtelser

När man har upptäckt att man befinner sig i en pådrivare kan man först och främst gratulera sig själv till denna insikt. Det är bra om man därefter kan ta några djupa andetag, vilket underlättar för att släppa på muskelspänningar och att bli mer närvarande i nuet. Om man har möjlighet till det just då kan man ta en stund och koncentrera sig på andningen. Genom dessa enkla åtgärder kommer man ur pådrivaren och fokuserar på någonting annat. Man kan också ge sig själv en särskild tillåtelse som hjälper en att upphöra med pådrivarbeteendet. Man kan välja sådana tillåtelser som man själv tycker är effektiva. Förslagen som återfinns här nedan är väl beprövade.

Var stark

• Det är tillåtet och bra att känna efter hur du mår och vad du behöver.
• Du får be om hjälp.

När man har en Var Stark pådrivare är det också bra att se till att man har en fritid och inte bara ett arbetsliv. Man bör betänka att man inte är så bra på att ta hand om sig själv och sina behov och överväga att stärka upp de här sidorna med konsekvent planering och time management, där man avsätter tid för vila och njutning. Det kan också vara nyttigt att ibland inventera hur pass mycket man har tagit på sig, för att lättare kunna bedöma om det är en rimlig arbetsbörda.

Var till lags

• Tänk efter vad du själv tänker/känner/vill istället för att undra vad andra tänker/känner/vill om saken.
• Du måste ta hand om dig själv först innan du kan ta hand om andra.

Ett bra tips är att fråga människor vad de vill och behöver istället för att gissa och försöka förekomma deras behov. Detta hjälper dig att hålla kvar din uppmärksamhet på dig själv i stället för att gå för djupt in i frågor om hur andra har det. Du kan också ta tid till att fundera vad du själv verkligen skulle vilja göra eller uppleva. Detta är ett sätt att träna dig att ta hand om dig själv och dina egna behov.

Skynda på

• Ta det lugnt! Andas! Känn efter!

Det finns många intressanta tekniker som hjälper dig ut ur tidsstressen, t.ex. Tai-Chi, Chi Gong, Yoga, meditation, avslappningsskivor m.m. Visst kan det kännas irriterande när de rör sig så långsamt och talar sakta, men om man verkligen går in för det kan man upptäcka en ny värld som gör livet bättre och lättare. På jobbet eller i studierna är det bra att medvetet skapa ett jämnare tempo genom att planera arbetet, kanske sätta upp delmål m.m. Avsätt tillräckligt med tid för varje arbetsuppgift, resa till flygplats m.m. så att det finns en marginal om någonting skulle gå snett.

Ansträng dig

• Gör det enkelt!
• Det är resultatet som räknas, inte komplikationerna.

Sluta ta på dig saker och ta reda på vad som krävs av dig så att du inte överarbetar arbetsuppgifter. En bra idrott som kan stödja dig är Kendo, en japansk svärdskonst där det genast straffar sig om man gör saker och ting komplicerade istället för att gå rakt på sak. Planering av arbetsuppgifter ger bättre struktur, förutsatt att man håller planeringen.

Var perfekt

• Det är tillåtet att, liksom alla andra, ha fel och brister!

Den svåraste pådrivaren att frigöra sig från är, enligt min erfarenhet, Var Perfekt. Vi har dock funnit en övning som man kan använda sig av för att kraftfullt motverka denna pådrivare.

Övning:

Gör tre medvetna fel under en vecka. Du måste se till att det är fel som inte får allvarliga konsekvenser, som t.ex. att köra från Stockholm till Göteborg på fel sida av vägen. Felen får gärna vara lite genanta, men de får inte orsaka bestående skador hos dig själv eller andra.

 

Du kan t.ex. kalla Axel för Göran eller hälsa med vänster hand etc. Ett av felen bör bestå i att under en hel arbetsdag gå omkring med en väl synlig kaffefläck på en vit skjorta eller blus.

Denna övning har varit till god hjälp för många. En av fördelarna med den är att man klart och tydligt erfar att det inte är så farligt att göra små fel då och då.

Metod

En lite mera strukturerad metod för hur du kan ta dig ur dina pådrivare beskrivs här nedan. Det är lämpligt att du arbetar med en pådrivare i taget och att du fortsätter arbeta med den till dess att du har uppnått påtagliga resultat. När du är färdig med den kan du, om du vill, fundera över om det finns någon annan pådrivare som försämrar ditt liv, och sedan gå igenom samma process med den.

Det första steget är, som sagt, att identifiera din viktigaste pådrivare. Om du mot förmodan skulle ha svårt att finna den kan du alltid fråga människor i din närmaste omgivning. De brukar ha koll. Nästa steg innebär att du tar reda på i vilka sammanhang som du är i din pådrivare. Detta gör du genom att vara uppmärksam på dig själv och särskilt genom att tänka efter vilka känslor och förnimmelser du har i kroppen när du befinner dig i just den pådrivaren, så blir den lättare att identifiera.

Varje gång du upptäcker att du är i pådrivaren behöver du stanna upp. Du kan sedan använda dig av följande teknik:

Sätt dig ner och koncentrera dig en stund på att minnas de känslor som du vanligen har i kroppen när du är i din pådrivare.

• Tänk på och visualisera en stor röd ”STOP”-skylt.
• Bestäm dig för att förknippa de känslor som du förbundit med pådrivaren med den skylten och koncentrera dig ordentligt på detta en stund. Om du koncentrerar dig tillräckligt kommer du också att visualisera skylten så snart som du befinner dig i din pådrivare.
• Bestäm dig för att det här är en signal som betyder att du ska gå ur din pådrivare och ge dig den lämpliga tillåtelsen för detta, antingen det är en av dem som jag beskrivit ovan, eller en som du själv har hittat på.

Vad det betyder att förstå sina pådrivare

Att förstå sina pådrivare innebär att man har påbörjat arbetet med att minska deras inflytande över ens liv. Ett sådant arbete leder till många fördelar såsom:

• ökad resistens
• minskad stressbenägenhet
• bättre kommunikation
• ökad livskvalitet
• bättre resultat i arbetslivet samt i sport och på fritid
• mindre tunga och obehagliga känslor
• bättre tänkande

med mera.